Öppen, liten och övermotoriserad är ett solklart framgångsrecept inom bilvärlden. Allt ifrån AC Cobra till Porsche Boxter S är exempel på att så varit fallet i årtionden. BMW har tidigare provat receptet med Z3 M Roadster, och har nu släppt efterföljaren. AutoPower har äntligen provkört Z4 M Roadster!
0-100 km/h på 5,0 sekunder. Toppfart spärrad till 250 km/h. 6 växlar. Högvarvig sexcylindrig motor med racekänsla. Tvåsitsig. Tomvikt 1485 kg. Det är fakta som får det att vattnas i munnen även på den knappt motorintresserade! Men det är också med respekt man närmar sig en sådan skapelse, respekt både för att körkortet sitter löst direkt startnyckeln vrids om, men även för att ovanstående fakta kräver det...
För den oinvigde är det inte alltför lätt att se vilken värsting som står framför en. På det stora hela ser Z4 M Roadster ut som en vanlig Z4 med stora hjul och en djupare frontspoiler. Inga breddade skärmar eller stora vingar, utan hela skapelsen är nästan för diskret. Det är bara den bilintresserade som ser att det är en Z4 M Roadster på de fyra avgaspip*rna, sportigare front- och bakspoiler, knölar på huven och de speciella 18" M-fälgarna. Lite synd kan det tyckas att inte M GmbH satsat mer på karossen, med exempelvis speciella M-speglar eller lite maffigare tröskelbreddare än vanliga Z4:an.
Invändigt skiljer egentligen bara stolarna, ratten och till viss del instrumenten Z4 M Roadster från de enklare syskonen. Sportstolarna är naturligtvis bättre än standardstolarna i Z4, men ratten är nästan väl stor och mjuk. Förändringen av instrumenteringen är också till det sämre, för i Z4 M Roadster tycker BMW att det räcker med att se siffrorna i 30-intervall över 120 km/h (120-150-180 osv). Det är väl ok när instrumenten är stora, men då Z4 har djupt liggande instrument för att undvika solreflexer (för övrigt ett krav i en cabb) blir de små siffrorna nästan omöjliga att avläsa. Hastigheten är så viktig att det inte ska råda någon tvekan om hur fort man kör, även om det bara är hastigheter över 120 km/h som är svåravlästa.
Skulle nu den oinvigde inte se skillnad på en vanlig Z4 och en Z4 M Roadster, så försvinner alla tvivel direkt motorn startas. Den rasslar igång på ett mycket välbekant sätt. Motorn låter precis som de äldre sexcylindriga M-motorerna, med sin raspiga, hårdkompade stämma. Motorn levererar egentligen inget välljud, utan det är mer motoroljud än välljud. Det låter helt enkelt RACING! Motorn låter så elakt att folk på gatorna vänder sig om direkt föraren låter motorn varva. Motorn är verkligen en pärla, det är nästan svårt att förstå hur någon kan bygga en så makalös motor. Den skänker föraren så mycket effekt och upplevelser och är samtidigt bränslesnål och hållbar. Det är som det berömda Kinderägget, tre önskningar i en; ekonomi, sport och hållbarhet!
Växellådan är 6-växlad, och fungerar liksom tidigare modeller oklanderligt. Underligt nog går inte Z4 M Roadster att få med SMG2, åtminstone inte ännu.
Att rulla iväg med Z4 M Roadster är en speciell upplevelse; stum och ljudlig, men samtidigt hanterbar som en småbil. Föraren sitter mycket lågt och långt bak, nästan på bakaxeln, vilket gör att det tar tid att lära sig var bilen börjar och slu*tar. Chassit är hårt, men faktiskt inte hårdare än att fronten på Z4 M Roadster reser sig vid fullgasacceleration.
Det blir fort mycket tydligt att Z4 M Roadster inte är en caféräser, utan det märks på hela körupplevelsen att det här är en sportbil. Samtidigt märks det tyvärr att en cabriolet inte har samma förutsättningar som en coupé att bli en kompromisslös sportbil rent chassimässigt. BMW har därför heller inte försökt att sätta chassit hårdare, eftersom karossen då börjar flexa istället.
Z4 M Roadster är inget annat än en fröjd att köra. Har du också undrat vad det beror på att förare av öppna sportbilar ser ut som de har vunnit en miljon, när du möter dem en solig sommardag? Efter några dagar med Z4 M Roadster är det lätt att förstå varför! Att cabba ner taket, dra ner sidorutorna, plocka på sig solbrillorna och sedan dåna iväg är helt underbart. När man sedan varm i kläderna susar fram längs smala och krokiga småvägar, med antisladdlampan på konstantblink, naturen på armlängds avstånd, så finns det ingen bättre sammanfattning för känslan än makalös.
Accelerationstiden på 5,0 sekunder från 0-100 km/h finns ingen anledning att betvivla. Direkt däcken hittar fäste så skenar bilen iväg mot 100 km/h med ett sylvasst motorljud. Som tidigare sagts så reser sig fronten en aning under accelerationen trots den hårt satta fjädringen, något som verkligen visar hur kraftfull bilen är. Lika snabb är bilen över 100 km/h, men gränsen för vilken hastighet som är trevlig att åka öppet i passeras alldeles för fort. Trots att vindskyddet är monterat så räcker det med en sekundsnabb tåvippning så är frisyren totalförstörd...
Lukterna från såväl naturen som bilen, vinden i håret, motorljudet som får nackhåren att resa sig tillsammans med ett chassi och bromsar som vill så mycket mer än föraren kan, gör upplevelsen oslagbar. Det är faktiskt så roligt att man som hårt hållen svensk knappt förstår att "storebror" staten tillåter oss att framföra ett sådant nöjesfordon. Fast det är väl bara en tidsfråga innan roliga bilar blir straffskattade eller totalförbjudna....
Men tyvärr har även den underbaraste dag med Z4 M Roadster sina nackdelar. Så fort skymningen kommer blir det rått och kallt, och då är det helt plötsligt ingen höjdare att köra öppet. Klimatorn kämpar frenetiskt med att värma upp universum till 22 grader, men går naturligtvis bet. Efter att ha huttrat i några mil åker cabben till slu*t upp, en operation som går helautomatiskt på under halvminuten.
Även om Z4 M Roadster är en väldigt bra bil även med taket uppfällt, så är cabben inget mer än en sämre ersättare för ett plåttak. Kupén är dock förvånande fri från vindbrus, även i landsvägsfart. Istället är det vägljudet som fortplantas in och lägger en lågfrekvent bullermatta, som effektivt förstör möjligheten till lågmälda samtal mellan förare och passagerare. Som sagt, cabben är i sig en nödlösning som fungerar hyfsat, men vid körning på vinterhalvåret är definitivt en hardtop att föredra. Annars är det bara att hoppas att BMW inser hur bra en plåtcabb skulle passa i modellprogrammet!
Det är klart att det är trevligt att åka nedcabbat de fina dagarna i Sverige, men vid en jämförelse med klimatet i centraleuropa eller längre söderut ändå, där även en halvmulen dag är varm, är det lätt att förstå att andelen sålda cabbar i Sverige är liten. I ett Sverige där halva somrarna regnar bort, med kvällar som sällan är över 20 grader varma, så är användbarheten med en cabb ytterst begränsad. Och om ägaren är ute efter just cabb-känslan, varför välja just en fullfjädrad sportbil utan tak istället för en glidarcabb? Kanske just för att möjligheten finns...
Z4 M Roadster kostar 576.000 kr i standardutförande. Naturligtvis mycket pengar, men inte kan det sägas vara dyrt? Med tanke på hur bra Z3 M Roadster har hållit värdet så blir kalkylen inte helt fel trots ett högt nypris. Begagnade 6-7 år gamla Z3 M Roadster säljs fortfarande för runt 40 % av nypriset, och har därmed hållit sig mycket bättre än syskonet M3 E36 (8-9 år gamla bilar börjar på runt 30 % av nypriset). Båda är dock avsevärt mycket bättre än M5 E39, som blivit utsatt för en ren slakt av nybilsvärdet, där begagnatpriserna på 6-7 år gamla bilar börjar på 20 % av nybilspriset.
Dessutom får standardutförandet på Z4 M Roadster sägas vara mycket generöst, bland annat innehållande elcab, xenonljus, CD-spelare, hardtopförberedelse, klimator och läderklädsel. Egentligen ska väl inte så mycket mer behövas för en körmaskin som Z4 M Roadster? Allt detta sammanräknat gör att den ekonomiska kalkylen inte blir så fel som många kanske skulle kunna tro för en leksak som Z4 M Roadster.
I extrautrustningslistan finns dock några punkter som inte är fel. Hifi Professional med 8 högtalare, 2 subwoofers och 430 W känns som ett klipp för 10.700 kr. PDC för 3.900 kr är väl värt pengarna, liksom larm för 4.600 kr och en farthållare som kostar 2.600 kr. Däremot får väl de ynkliga plastbitar som utgör vindskyddet sägas vara pinsamt högt prissatta med 2.300 kr. De kan väl knappast kosta mer än en femma att tillverka! Dessvärre är de nödvändiga för hyfsad komfort vid öppen landsvägskörning, något säkerligen BMW visste om när de prissattes.
På listan över extrautrustning så finns också helläder för 28.000 kr, Navi Professional för 20.000 kr jämnt och elstolar för 11.800 kr, men de sistnämnda väger så mycket att valet är tveksamt i en sportbil. BMW tar också betalt för metalliclack, 5.400 kr, vilket gör att endast imolaröd och alpinvit ingår i grundpriset.
Att hitta köpare för Z4 M Roadster kommer säkert inte att bli något större problem för BMW. Med prestanda som slår alla konkurrenter, ett rimligt pris (speciellt med tanke på standardutrustningen), en värdeminskning som troligen kommer att ligga i nivå med Porsche Boxster, som i sin tur håller värdet nästan lika bra som kassaskåpssäkra 911, och en lagom kaxig utstrålning gör att den svenska tilldelningen säkerligen kommer att sälja slu*t förhållandevis fort.
En sann entusiast hade kanske önskat möjligheten att beställa en smurfblå lättad Z4 M Roadster med SMG 2 och ett kaxigt bodykit i sann M3 E30-anda, fast i så fall är väl en "clubsport"-version av Z4 Coupé troligare. De som vill köra bana på helgerna köper helt enkelt inte en Roadster. För de med mindre race-ambitioner, som gillar möjligheten att åka öppet på bredsladd, tar Z4 M Roadster med lätthet över tronen från konkurrenterna som den vassaste och mest användbara sport-cabben i segmentet!
Text: Johan Söderberg
Bilder: Jan Söderman
